Det var en varm vårdag när familjen Carlsson bestämde sig för att göra något åt det trånga och slitna badrummet på övervåningen. Efter många diskussioner vid köksbordet hade de kommit fram till att de behövde ett extra badrum, särskilt eftersom barnen, Emma och Filip, snart skulle bli tonåringar och börja spendera mer tid framför spegeln. Två badrum skulle spara många morgonbråk om duschtid och speglar.
– Nu är det dags! Vi har pratat om det här i flera år, sa pappa Johan entusiastiskt medan han vecklade ut en ritning över det nya badrummet på köksbordet.
Mamma Sara, som hade varit skeptisk till projektets omfattning, suckade men log ändå.
– Okej, Johan. Men vi måste planera det här ordentligt. Vi behöver en plats för alla våra saker medan renoveringen pågår, och vi måste hyra en byggfirma, eller ska du försöka dig på det själv?
– Jag tänkte faktiskt ta in hjälp den här gången, svarade Johan, som tidigare hade gjort en del mindre renoveringar på egen hand, men den här gången visste att han var i över sitt huvud. – Och för att flytta alla möbler från övervåningen och förrådet, så har jag redan kontaktat ett företag som hyr ut containrar.
Barnen satt vid bordet, inte lika entusiastiska över idén. Emma, som var 12, hade precis börjat uppskatta att kunna stänga in sig i badrummet med sin musik och smink. Filip, som var 10, tänkte mest på var hans datorspel skulle ta vägen under hela renoveringen.
– Måste vi verkligen packa ner allt? Det kommer bli ett kaos, sa Emma och gav Johan en skeptisk blick.
– Ja, tyvärr, men det är bara för några veckor, svarade Johan optimistiskt. – När allt är klart kommer vi ha ett fantastiskt, stort badrum och alla får mer plats. Det blir värt besväret!
Dagen efter kom containern, och det visade sig att det skulle bli mycket mer jobb än de trott. Johan och Sara började med att rensa förrådet, som var fullt av gamla leksaker, vinterkläder och diverse saker de inte ens visste att de ägde. Emma och Filip fick i uppdrag att rensa sina egna rum och packa ner allt som skulle förvaras under renoveringen.
– Varför har vi så mycket grejer? sa Filip medan han kastade gamla skolpapper i en kartong.
Sara skrattade medan hon kämpade med en gammal lampa från förrådet. – Det är precis det här som händer när man inte rensar regelbundet. Vi har samlat på oss alldeles för mycket.
Johan organiserade allt som skulle flyttas till containern. Kartonger staplades upp, möbler täcktes med presenningar, och snart fylldes containern på gårdsplanen med familjens ägodelar.
– Tänk att alla våra saker nu ligger i den där stora metallådan, sa Emma medan hon tittade ut genom fönstret. – Det känns konstigt.
– Det blir bara några veckor, försäkrade Sara. – Vi klarar oss. Det blir en utmaning, men tänk på hur fint det kommer bli när vi är klara.
Renoveringen började snabbt, och byggfirman rev snart det gamla badrummet. Väggar slogs ut och allt damm och oväsen fyllde huset. Familjen hade tillfälligt flyttat ner till bottenvåningen för att undvika kaoset på övervåningen. Det lilla badrummet på nedervåningen, som de alla delade under tiden, blev snabbt en källa till frustration. Emma och Filip bråkade om duschtiderna, och Sara försökte hålla humöret uppe trots trängseln.
– Jag trodde aldrig att jag skulle sakna vårt gamla lilla badrum, sa Emma en morgon när hon tålmodigt väntade på sin tur.
– Det här är bara en övergång, svarade Sara med en trött suck. – När det är klart kommer vi alla ha mer plats.
Efter två veckor började byggarna sätta upp det nya badrummet, och det var dags att börja planera för att flytta tillbaka möblerna och packa upp containern. Johan insåg snabbt att de kanske hade packat ner saker lite för snabbt i sin iver att bli av med dem.
– Vi borde ha märkt kartongerna bättre, sa Johan när han försökte hitta barnens skolböcker som de glömt packa ur.
– Det är lätt att vara efterklok, sa Sara medan hon hjälpte till att bära tillbaka en soffa. – Men vi får bara ta det steg för steg.
Till slut, efter nästan fyra veckor av buller, damm och otaliga turer till containern för att hämta saker de behövde, var det nya badrummet äntligen färdigt. Det glänsande kaklet och den stora duschen gjorde att hela familjen glömde alla frustrationer från de senaste veckorna.
Emma stod framför spegeln i det nya badrummet och log. – Jag älskar det här. Jag tror jag kan bo här inne nu!
Filip skyndade sig in och ropade, – Jag ska först duscha!
Sara och Johan stod i dörröppningen och såg på när barnen redan började planera sina morgonrutiner i det nya utrymmet.
– Det var värt allt besvär, sa Johan och la armen om Sara. – Jag tror faktiskt att vi alla kommer att njuta av det här i många år framöver.
Renoveringen hade inte bara gett dem ett nytt badrum. Det hade också lärt familjen Carlsson att de kunde klara av mycket mer än de trodde – tillsammans.